Att prata i telefon

Det är inte ovanligt att jag blir skeptisk eller ifrågasätter vardagliga företeelser, men vanligtvis förstår jag dem ändå. Vanligtvis. Vad det i hälsningsfrasen "Ja, hej, det är Johanna" är som tolkas till att vara Eva som svarar i telefonen, har jag inte förstått.

- Ja, hej, det är Johanna.
- Hej! Är det Eva?

Den är okej och jag klagar inte överdrivet mycket över den. Jag vill dock fortsätta hävda att om det är Eva som svarar, brukar det vara just namnet Eva som nämns i hälsningsfrasen istället för Johanna. Eller så brukar jag göra, det vill säga svara med mitt eget namn och inte någon annans. Inte för att det hjälper.

Inför studenten ringde en gammal familjevän och jag svarade. Vi pratar på om det ena och det andra och kommer in på studenttagandet när frågan "Är hon nervös nu" kommer upp. Jag blir smått konfunderad över det faktum att hon frågar om min mamma är nervös inför min student. Visserligen har mamma gått och varit lite paranoid över att maten inte ska räcka, men hur vanligt är det att fråga om sådant? Sedan inser jag. Hon tror att hon pratar med mamma. Då har samtalet varat i runt fem minuter. Jag tappar all energi och svarar "Lite nervös är hon nog allt." Jag pratade om mig själv i tredje person och utgav mig för att vara min mamma under resten av samtalet.

Idag hände det igen. Det ringer, jag svarar "Ja, hej, det är Johanna". Vi pratar. Han tackar för tackkortet och berättar att han ramat in det. Jag blir rörd (ett känslotillstånd jag är i alldeles för ofta för min ålder). Sedan kommer frågan "Jobbar hon nu". Jag blir konfunderad då vi hittills endast pratat om studenten och vändningen till att fråga om mamma, läraren, jobbar i slutet av juni verkar malplacerad. Sedan inser jag. Han tror att han pratar med mamma. Då har samtalet varat i runt fem minuter. Men denna gången är jag nästan utsövd och har energi efter en halväten frukost, "Nej, men det är Johanna du pratar med." Det blir tyst. Sedan skrattar han och tycker det är lite pinsamt. Jag säger att det inte är första gången sådant händer.

Att jag har en röst som liknar min 30 år äldre, sedan kanske 30 år tillbaka rökande mamma, är en sak. Men jag svarar fortfarande med mitt namn. I fortsättningen ska jag svara med alla namn utan mitt eget och se om någon reagerar. En presentation med Johanna spelar ju ingen roll i vilket fall som helst. Jag har alltid varit svag för Brutus.

- Ja, hej, det är Brutus.
- Är det Eva?

Framförhållning

Att jag har dålig framförhållning är jag medveten om. Alltför ofta springer jag till bussar, jobb och annat man egentligen kunde gå lugnt och sansat till. Alltför ofta skjuter jag uppgifter på framtiden. Sista minuten är något jag brukar alldeles för ofta och jag försöker inte på några som helst sätt uppmuntra andra till att agera på samma sätt som mig. Men idag är det 26 juni. 26 juni.

Idag hade vi en kund som köpte en julklapp. 26 juni. Julklapp.

Jag vet inte ens om det kan förklaras som framförhållning. Hon kanske har ont om tid under resten av det halvåret som är kvar. Men jag skulle nog kalla det paranoia i varje fall.

Istället för den extra omvägen

Hej Staten!

Vanligtvis när jag skriver brev brukar jag tycka att det är kul att börja med "Kära" och därefter fråga hur allt är. Men jag ogillar att ljuga och att få folk att tro fel och att överhuvudtaget låta det verka som att du går under intrycket "kär" för mig är inget annat än just en lögn. Du är inte och har aldrig varit mig speciellt kär. Inte heller bryr jag mig så mycket om hur du mår - såvida det inte är så att du känner för att krypa ihop och minska ditt värde. Men med tanke på att du nu och i fortsättningen kommer att ha koll på mig, tänkte jag att det är bra om jag presenterar mig lite djupare än genom de mail och den telefoni som vanligtvis kan verka ryckt ur sitt sammanhang.

Till en början kan jag erkänna att jag är moderat och faktiskt har varit så under några års tid. Varför, kanske du undrar och i tider som dessa kan jag själv tycka att mina argument för det inte alltid förklarar medlemskapet. Tron på friheten, är mitt främsta argument för att vara moderat. "Frihet" - ett ord som kan tyckas vara rätt diffust, men låt mig förklara. Jag har självklart överseende med att du är rätt trögfattad, det är mer eller mindre uppenbart att sådana som du är.

Som jag tidigare nämnde är jag inte så stor beundrare av dig. Jag har nämligen en såpass revolutionär åsikt att jag tror att jag själv kan bestämma över mitt liv bättre än vad du kan göra. Jag tror att om du gör mindre, så kan jag göra mer, och att just detta skulle leda till vad jag kallar mer frihet. Jag tycker inte om stöld och när du tar mina pengar har du aldrig frågat om mitt tillstånd. Jag tycker inte om naturkunskap men du tvingar mig ändå läsa 150 timmar sådant. Jag tycker inte om sport men du tvingar mig ändå betala för diverse gym och fotbollslag. Här tycker jag att du kränker min frihet. Men det kan jag leva med, jag vill inte göra det, men jag kan göra det. Men när du däremot väljer att se mig som ett hot, inte bara mot din existens utan även mot mina medmänniskors trygghet, då blir jag arg. Jag är moderat för att jag tror på människan framför politiska system. Jag tror att den enskilda människan kan skapa obegränsad lycka på egen hand och jag tror att vad du gör, hur gott du än må mena, leder till att du begränsar människors möjlighet att påverka sin egen tillvaro. Begränsar deras möjlighet till lycka.

För två år sedan hade jag mycket frånvaro i skolan, under flera veckors tid hade jag minst en ledig dag varje vecka. Jag var ledig flera dagar i rad och missade mycket sådant jag egentligen inte borde ha gjort. Men jag tyckte att det var värt det. Vad jag gjorde istället för att gå i skolan var att träffa människor, prata med dem och lova dem att det kunde bli så mycket bättre. Jag sade att skillnaden mellan Fredrik Reinfeldt och Göran Persson kanske inte låg i att den ena var smartare än den andra, utan snarare i att den ena visste att han inte kunde bestämma åt dig, utan ville låta dig göra dina egna val. Idag skäms jag. Idag skäms jag för att jag påverkade folk att rösta på de riksdagsledamöter som i onsdags inskränkte friheten. De riksdagsledamöter som tyckte att lojalitet har man gentemot partiet. Gentemot partiet framför väljarna. Gentemot partiet framför friheten.

Jag är ledsen, staten, men jag kommer alltid arbeta för att du ska bli så liten som möjligt. Jag hatar, rent utsagt hatar, när man förhindrar folk att växa. När man inte låter dem nå sin fulla kapacitet och det är vad du gör. Du förhindrar folk att nå sina drömmar.

Benjamin Franklin sade "Those who would give up essential liberty to purchase a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety" och han citerades i riksdagen förra veckan. Synd att det inte påverkade mer än det gjorde.

Med förhoppning att inte låta dig se, höra eller läsa om mig,
Johanna

Vi kan spela basfiol och flöjt

Bor man i Ulricehamn och är mainstream, åker man till Falkenberg över midsommar. Bor man i Borås och är mainstream, åker man till Varberg över midsommar. Jag bor i Ulricehamn och åkte till Varberg över midsommar, vilket jag tycker gör mig oerhört excentrisk. Att jag dessutom valde att åka hem efter dansen kring midsommarstången, tycker jag gör mig än mer individualistisk.

En ditresa började vid en tid vilken gav frukosten sällskap av en fnissattack utan dess like. Att bli upplockad i en bil där bland det första herr förare nämner är olycksstatistiken över helgen, stillades fnissandet en aning.

När Jenny, Ebba, Åke och jag gör entré i Varberg - en timme senare än vad vi räknat med, är jag hungrig som få men vågar inte yttra mig oerhört då de andra säger sig ha ätit en "stadig frukost" och annat nonsens. I tidernas stiligaste t-shirts strosas det på det mest strosaktiga vis bland olika stånd. Vi fastnar vid ståndet där strumpor säljs och inhandlar "Innesock med anti-halk". Och som att det inte är nog med att det stickade strumpparet innehar ett oerhört invecklat anti-halksystem, har de dessutom 3D-djur, det vill säga en påsydd ko som är vadderad och stilig som få. Vanligtvis brukar jag inte vara duktig på det här med känslor, men i det här fallet var det kärlek vid första ögonkastet.

Därefter togs beslutet att gå och äta och min lycka var fulländad.
- Vad vill du ha att dricka?
- Fanta kan jag ta.
- Okej, den vanliga?
- Ja, tack.
När vi sedan sätter oss ned ser jag att jag fått en CocaCola. I Varberg är alltså "den vanliga Fantan" CocaCola.

När maten är uppäten och Ebba har stått i toalettkö i runt 10 minuter för att bara nås av informationen att det blivit stopp i toalettstolen, drar vi vidare - mot dansen.

Folkdans på danska och "Små grodorna" på halländska drog upp humöret ytterligare. Den väntande mjukglassen lyfte det än mer.

Det blåste lite, men är det midsommar ska man sitta ute och äta sin glass. Det gjorde inte så mycket att vi var tvugna att hålla i parasollet, det var en del av stämningshöjandet. Mjukglass och lugg är en annorlunda smakmässig kombination.

På vägen hem dansade Jenny och jag i baksätet till Absolute Dance 94. Vi uppmärksammade dessutom att om man ska väcka Ebba, ska man spela Macarena. Då öppnas eventuellt stängda ögon och armarna kastas fram för starten till den klassiska dansen.

Under kvällen var jag fruktansvärt öppenhjärtad och jag lyssnade på människor som ville likna blod vid kräftor, tävlade om vem som hoppat av skolan först och argumenterade kring vem som hade det mest ofräsha köket hemma. Som att det inte var nog med det, tittade jag även på fotboll en stund. Nu vet jag att det är EM och att när man tagit sig igenom samtliga minuter av en match kan det bli förlängning. När förlängningen är över och de tycker sig ha avslutat matchen ska man också ägna ytterligare tid åt att diskutera fotbollen. Diskutera hur några människor spenderat sin kväll med att springa efter en boll fram och tillbaka, tillbaka och fram.

När tiden stannar

För ett år sedan sken solen. Det hade regnat och varit disigt i kanske två veckors tid, men just den här dagen, den 19 juni, visade solen sin närvaro. Idag regnar det.

När jag var riktigt liten brukade jag vaggas till sömns med låten "När lillan kom till jorden", det fick jag berättat för mig i efterhand, men "maj" byttes alltid ut till "juni" i min vaggvisa.

När lillan kom till jorden, det var en dag i juni när göken gol, sade mamma att det lyste av vårgrönt och av sol. Sjön glittrade som silver och körsbärsträdet stod i blom och svalan kvick och munter, just hit med våren kom. Och därför säger mamma, så är jag nästan alltid glad, jag tycker hela livet är som en solskensdag.

Det har gått ett år sedan jag hörde din röst och jag saknar den.

Den 19 juni, 2007 tog du ditt sista andetag. På fönsterblecket satt det en liten fågel. När du hade låtit den sista luften lämna dig, flög fågeln vidare. Det var på morgonen, men solen hade redan börjat värma. Det var så mörkt för oss som du lämnade här, trots att solen sken.

För ett år sedan sken solen. Idag regnar det. Men idag är du så nära mig ändå, du lämnade mig aldrig, men för ett år sedan var det mörkt. Idag regnar det, men med din närvaro kan jag känna solen värma ändå.

Till minne av Margaretha Larsson, den vackraste världen har sett
29 mars 1917
19 juni 2007

Även om allt
omkring mig var natt,
det blev en förklarad dag.
Jag fruktar ingenting längre,
ty döden bär
Mästarens drag.

För mig är du alltid här.

I'm in love, I'm all shook up

Jag är kär. Precis som star för jag är en star har jag hamnat i ett förhållande som kan förvåna dem i min närhet på grund av kontrasterna. Skillnaden kan ligga i att det här förhållandet innefattar två viljor som kan peka åt olika håll, den ena helt och hållet kompromisslös. De raka motsatserna som möjligen kan leda till vissa meningsskiljaktigheter och brännheta dispyter - men just nu gör det mig ingenting för nu är jag i förälskelsefasen och hoppar runt på moln. Vid varje möte är Berg- och dalbanan i magen ett faktum.

Så sent som igår inleddes det mycket intensiva förhållandet som till trots ser ut att kunna hålla även på lång sikt. Den andra parten i relationen innehåller alla egenskaper man kan önska sig. Han är mångsidig, färgstark, lagom stor, frestande, vågad, positiv och han finns där för mig - och bara därför. Han har så mycket att ge att jag igår kväll blev alldeles överväldigad vid vårt första riktiga möte.

Egentligen har vi sneglat på varandra under flera års tid. Han kommer och går på jobbet, men jag har aldrig tänkt mer på honom än som det han lätt kan tas för. Jag har inte upptäckt insidan, förrän nu. På min studentdag blev vi presenterade för varandra, han var klädd i matchande färger och gjorde direkt ett intryck på mig.

Igår var det dock på riktigt. Jag hade precis lämnat ett förhållande som var dömt att misslyckas, jag grät och längtade tillbaka till det som varit. Jag kände mig vilsen utan det som varat under knappt en veckas tid. Det var då han kom in i mitt liv på riktigt. Jag satte mig ned med honom jämte mig och blev efter första blottandet av hans insida uppslukad. Kände mig hungrig som aldrig förut.

Det kan tyckas konstigt att jag faller för det som egentligen skrämmer mig och som vanligtvis brukar leda till att jag blir på dåligt humör, förstör saker och oroar mamma. Men denna gången måste det vara annorlunda. Det sägs att man lär sig av sina misstag och så många som jag har gjort, måste leda till att jag bli expert på sådant här en dag.

Jag är kär i en bok. En kokbok. Jag misslyckades med att göra plättarna den rådde mig att göra, men bara bilderna som fanns på dem i boken gjorde mig så tillfreds att den fick mig att glömma den brända smaken av min egen pannkakssmet i färdiglagad version. Jag hade nyss läst ut Flyga drake och behövde något nytt att bläddra i. Dessutom var jag hungrig och kokboken jag fick i studentpresent av dem på jobbet verkade som en perfekt kvällsläsning. Det finns hela uppslag med bilder av mat. Det finns mängder av förslag på mat man kan äta och, om man har talangen som krävs, även tillaga. Som att det inte vore nog med maten, finns det recept på drinkar och instruktioner om hur man viker servetter. Viker servetter! Sådan kunskap man kan ha på sitt CV.

Slutet innehåller 50 sidor desserter. 50 A4-sidor med desserter och jag blir rent utsagt besviken på svensk lagstiftning för dess trångsynta äktenskapsbalk som inte tillåter giftemål med böcker.

Problemet ligger fortfarande i att jag inte kan laga mat annan än den jag lärde mig under hemkunskapslektionerna i årskurs fem. Hur fina bilderna än är. Men jag är inte bitter.

Bitterheten är utrotad sedan i lördags då jag fick 500 gram socker av Hoof, "Mot bitterhet". Dels sockret och dels den tillhörande dikten, utrotade en del av bitterheten.

Detta är en tjej
som är ganska tuff
även om hon håller på med MUF.
Denna flicka blev sjuk av sol,
och ibland bär hon kjol.
På diskar hon gillar att dansa,
och sitt hår måste hon snart ansa.
Denna sak är inte så stor,
men du kan inte få den av din mor
för detta är en sak som bara vi förstår
även om vi bara delat två år.

Men apropå föregående inlägg,
http://www.youtube.com/watch?v=r_l_JVk5tjI

Tja staten, vad görs?

FRA. FRA. FRA. Djupa andetag. Nästa vecka har de som har fått för sig stå för en frihetlig politik bestämt sig för att rösta igenom det som innebär att jag egentligen inte behöver blogga. Allt jag säger och skriver kommer ändå dokumenteras av staten. Genom att avlyssna mina telefonsamtal med mamma i vilka jag frågar henne om hon kan köpa bröd när hon är på väg hem från jobbet, kommer bidra enormt mycket till att öka rikets säkerhet.

Mina mail innehåller ingenting som hjälper till att avslöja internationell terrorism. Hur mycket jag än velat bli av med terrorism och velat hjälpa till att motverka det, är inte ett vidarebefodrande av mina mail det första jag skulle göra. Kalla mig dogmatisk, men jag hade nog satsat på ett lite starkare försvar istället för en massa mailläsande.

Men visst, jag har ju ingenting att dölja så då är det fritt fram. Jag kan lika gärna gå naken, för de flesta har väl listat ut att jag har en kropp under kläderna, så då har jag ju ingenting att dölja där heller.

Men medan vi här hälsar 1984 välkommen, verkar Kuba hitta lite frihet. Likalönsprincipen i vilken man får betalt för att ha ett jobb dumpas och ersätts av att få betalt för det jobb man faktiskt gör. Oerhört kreativt. Nu kan även kubaner tjäna pengar. Smart system, det där, att kunna tjäna ihop pengar på att jobba. Då kan man ju påverka sin egen tillvaro. Tänk om fler kunde göra det, förbättra sin egen situation istället för att låta staten göra det. Då kanske fler faktiskt hade haft det bättre. För staten har ju en viss tendens att fokusera på annat än just individens bästa.

Rullator sökes

Allt var planerat till att bli ett inlägg fyllt med diverse bitterhet kring åldersnoja. Men det går inte. För jag har fått så många gratulationer och lyckönskningar att jag är smått tårögd.

En sådan sak som att jag igår hade ont i höften, är myndig men ändå inte godkänd av staten som fullvärdig vuxen, att jag är snäppet närmare pensionen men fortfarande inte lyckats komma så långt med mina mål i livet, att människor förväntar sig att man ska kunna saker men att jag fortfarande endast värmer mat i mikron och att tiden går alldeles för fort är alla saker som blir till petitesser efter att bara ha skänkt en tanke åt vilka människor jag har i min närhet.

Ida tillägnar mig ett helt inlägg med bilder där det faktiskt finns några stycken föreviganden av mig där jag inte grimaserar, Ena nämner mig först som en av dem vars fotbollsintresse är obefintligt men ger mig sedan ett grattis, min mobil har gjort ljud ifrån sig sedan imorse, mamma bakade jordgubbstårta och lät den kompensera för hennes sångröst på morgonen och mängder av annat. Jag känner mig fruktansvärt gammal som blir rörd. Det är alltså 19 och inte 65 år jag fyller.

För ett år sedan var Omma med och väckte mig just denna dagen. Du var trött, matt, men tog dig upp ur sängen, för min skull. Du höll tag i mamma och satte dig, när jag hade vaknat, jämte mig. När tårtan var uppäten och kaffet uppdrucket, åkte mamma iväg för att jobba. Du låg kvar i sängen jämte mig och vi somnade båda två. Du var 90 år och hade inte mycket kraft och energi kvar, men jag kände mig så trygg, så säker jämte dig. Du var, är den starkaste människa jag vet och jag saknar dig idag. Jag saknade din dova röst och ditt handskrivna kort när jag vaknade imorse. Men du var ändå med mig, är med mig.

Jag kan inte ha det bättre.

Blod, svett och anti-rynkkräm

Inte konstigt att man kan drabbas av små infall av bitterhet någon gång ibland. Om man inte väljer bitterhet, vad ska man då välja för känslotillstånd när någon väljer att googla på "johanna grönbäck blod"?

Någon har alltså googlat på "johanna grönbäck blod" och jag tror jag ska låsa dörren en extra gång ikväll. Jag kanske inte blir äldre än 18 år trots allt.

Ebba skulle köpa anti-rynkkräm till mig i födelsedagspresent. Men hon är sent ute, det fick jag av mamma i julklapp redan för två år sedan.

"Gamla blodfläckar" leder uppenbarligen till min blogg också. Som för att delge mina läsare med nyttig information.

Hello Creta, this is Sweden calling!

Thank you for a fantastic show, it couldn't have been better. Here are the final reslut of the Swedish votes.

Det här med att fatta sig kort har inte varit min grej de senaste åren, jag har kommit att dyrka detaljer - särskilt ovidkommande sådana. Att det dessutom i en veckas tid har kliat i mina fingrar på grund av viljan att få berätta om samtliga händelser jag har råkat ut för och att jag sneglat åt minsta lilla internetcafé för att också dregla lite smått, bådar inte gott inför längden på följande blogginlägg. Så med mängder av intelligens använd kom jag fram till att jag skulle dumpa berättandet i klassiskt romanformat för att ta det som en ordlista. På så vis kan man även skriva ut studentreseordboken för framtida bruk - för vi har redan börjat skissa på nästa resa.

Resa till flygplats: Förflyttning av 18 personer från en plats till en annan. Om så sker i en varm bil med mig i mitten längst bak mellan två trevliga typer, fattas tycke för såväl prat och sång. Jag stod helt själv för att förhindra tystnad längre än en minut och har aldrig känt mig mer social.

Flygplansresa: Varning bör vidtagas om skämt nämns om man är i närheten av Johanna L. Om man finner det roligt att fundera på en kuppning med en övningskörningsskylt på flygplan bör man upplysa L:et om att det inte är vanligt att flygplan kör om varandra i luften. Under resor som dessa kan man även få diverse rumpbesök vilket kan beskådas på en av blottade bilder.

Hotell: Byggnad i vilken tanken är att man ska sova. Kan även utnyttjas till att tillaga mat, umgås, klättra runt och tvätta bort svetten i.

Toalettstol: För uträttning av behov - beroende på person kan man också vara olika detaljerad över hur mycket man vill dela med sig om sina erfarenheter kring dessa. Heter man Tim finner man en njutning i att ta kort - tyvärr - i den mån handfat inte används istället, det vill säga - tyvärr. Men så länge du inte slänger papper i stolen är det lugnt.

Schtek: Ett ord som under en studentresa med NS3 och SP3 bör användas i samtliga meningar med positiv klang. Att schteka är att ha schtekolja och schteka i scholen för att schenare få en schtilig scholbränna.

Fredag: En veckodag som inleder resan. Eftermiddagen kan antingen spenderas med att ha det kul och umgås med resterande delar av klassen eller genom att ligga på hotellrummet med feber. Men jag är inte bitter för jag kunde i allra högsta sanningsgrad säga att jag var hetare än de flesta på resan.

Feber: Ett sjukdomstillstånd som inte har någon tillfredsställande föregående kväll som orsak, men ändå leder till blickar vilka avslöjar misstankar om antingen bakfylla eller fylla. Ett tillstånd som varar helgen ut och därmed begränsar vissa roligheter.

Vomering: Inträffar under en vistelse på Kreta av tre olika anledningar:
1) Saltvattenskonsumtion, blodtrycksfall, illamående och feber i en mysig kompott,
2) Okänd matbit fastnad i okänd del av hals av okänd anledning med relativt kända fingrar som grund eller
3) På grund av en bristande kunskap av vad som är tillräcklig konsumtion av diverse dryck - dock ej saltvatten i detta fall.

Svag: Vad man kan bli efter en rolig kväll.

Otur: Kan enligt vissa gå under defintionen "feber på Kreta", men är egentligen halsfluss en dag, sjukhusbesök som följd av det, en axel ur led en annan dag och sjukhusbesök och mitella som följd av det. Synonym till "otur" är att "vara som Hoof".

Lördag: En dag under vilket schtekandet förskjuts med några timmar för umgänge med sjukling nummer två. När andra köpte glass på stranden, köpte vi tabletter på Apoteket.

Apotek: Fruktansvärda ställen på vilka betalar oerhörda summor pengar utan några som helst service minds till expediter.

Dans: Julgranen är alltid oslagbar, men ibland vill även andra bli ihågkomna och då verkar kompensation med diverse klädfall, strippstänger och äntrande av bardiskar vara nödvändigt.


Shots: Var en vanligare törstsläckare än vatten och dessutom gratis - bara sådär.

Tequila: Ett råd från vad jag sedan länge antagit för att vara min mor, men nu börjar tveka kring. Efter ett erkännande av sjukdomstillstånd ges rådet om att ta en tequila till svar "inte för att det hjälper - men för att det blir lite roligare att vara sjuk då".

Solbränna: Råder det skilda uppfattningar om. Enligt en del är det att ha den stiligt röda färgen man kan få efter en heldag i solen utan några som helst besök i skuggan. Enligt andra är det att se på sina armar och känna sig tillfreds med att vara mindre vit än vad man var första dagen. Enligt andra är det att vara "den svartaste vita", det vill säga vara som Tim - människan vars pigment är oförskämda gentemot andra människors genom att vara minst fyrdubbelt effektiva.

Lööööve: Något som ingen lyckades få en klar defintion på hur det fungerar men som det ändå filosoferades oerhört mycket kring.

Väckning: Kan ske genom att först trycka in ett antal fingrar i ryggen på en sovande person med en styrka som även gett förlamade en aj-yttring och därefter viska försynt "är du vaken?". Eller genom att tända samtliga lampor, säga förlåt och därefter försöka låtsas som ingenting. Ett tredje alternativ är att snubbla in, välta saker som inte går att välta, prata konstant och sedan skrika "somna om!".

Rum 303: Ett hotellrum i vilket sjukling nummer jag befann sig och som folk under feberdagarna ville vara sociala och omtänksamma i och därmed placera förfesten i. Att ta kort på den sjuke i mittensängen, tycktes vara en rolig sysselsättning och min kamera är därför fylld av jag-vet-inte-hur-många-bilder på mig i desperata försök till sömn tillsammans med större delen av klassen runt omkring.

Sjuksystern: Är man scout är man alltid redo. Det var en av många anledningar till varför Ida var omåttligt populär.

Kamera: Föremål med vilket man dels kan välja att föreviga vackra landskap med - men även diverse ben och muskler med under tiden ägaren till föremålet inte är i närheten.

Musik: När toner sätts samman för att skapa något tillfredsställande. Finns många olika exempel på sådana sammansättningar som kan kombineras med Kretaresan, dock har endast en av dessa låtar fastnat.

Philadelphia, still water på flaska, yoghurt, pasta, pommes frites och grekisk sallad: Olika slags föda som inte kommer förtäras frivilligt under de närmsta veckorna.

Jiannis: Restaurangen som besöktes nästan dagligen med tidernas roligaste anställda. Doftspray direktimporterad från toaletten under armarna på Anton, inkallning av Daniel aka The white Bob Marley för hjälp med servering och konstant levererande av skämt gjorde matstället till det bästa.

Fyrhjulingar: Fordon med vilka man kan lämna resten av turisterna för att åka upp i bergen med. I dessa berg kan man om man inte redan är det innan resans start bli religiös av att bara hålla ögonen öppna. Man kan även besöka historiska grottor och känna duktigheten över att besöka en historisk plats frivilligt på en studentresa endast begränsas av det faktum att faktan om den historiska platsen står på grekiska och därmed kan klassas som rena rama grekiskan.

Drömmar: Brukar vanligtvis fyllas av spännande saker att berätta vid senare tillfällen. Kan även fyllas av något så ospännande som att spendera den sovande tiden med att tro sig få strumpor som present.

Gny: En del pratar i sömnen, andra snarkar. Jag gnyr uppenbarligen.

Båttur: Hade fått mängder av reklam och skulle vara en upplevelse som inte fick missas. Halva klassen mådde dåligt och vad som gjordes under denna heldagsutflykt var att åka båt, stanna båten, bada, åka vidare, stanna, äta, åka hem. Det var - kul.

Kreta: En plats som trots feber och diverse paranoia inte gav bitterhet. En plats vilken man längtar tillbaka till av den anledningen att man upplevt den tillsammans med de människorna man kommit att tycka allra mest om.

SP3 & NS3 2008: Klasser vilka aldrig kommer att glömmas. Klasser vilka består av människor som alltid kommer att vara ihågkomna. Glänser på trasmatta.

Citatdelen:
Johanna: - Det är lördag idag.
Elin: - Men vad är det för dag imorgon?

Tim: - Han spenderar halva sin vakna tid med att sova.

Ida: - Men du som är sjuk och inte känner någon smak, du känner väl ingen smärta?

Ida: - Kommer det bara delfiner på en sida av båten?

Elin instruerar hur hon brukar äta nötter: - Jag suger på allt!